oktober 12, 2022

6% moms på golfsimulator

Skatterättsnämnden anser att golfsimulator räknas som idrottslig verksamhet och därför ska det vara 6% moms på den tjänsten.

Moms på golfsimulator

Ett bolag har en inomhusanläggning med golfsimulatorer där man kan träna och spela golf.

Bolaget tillhandahåller även träningsverksamhet för alla kategorier av golfare. Flera golfklubbar bedriver också junior- och gruppträning i bolagets anläggningar. Det anordnas tävlingar varje vecka på motsvarande sätt som för en vanlig golfklubb.

Bolaget ansökte om förhandsbesked hos Skatterättsnämnden (SRN) för att få veta om tjänsten omfattas av den låga momsen (6%) för idrottslig verksamhet.

EU-rätt

EU-domstolen har uttalat att den lägre momssatsen syftar i huvudsak till att främja utövandet av sportaktiviteter och göra dessa mer tillgängliga för enskilda. Det är genomsnittskonsumentens uppfattning som ska vara avgörande för frågan om det är en idrottstjänst eller nöje och rekreation. Syftet med aktiviteten ska fastställas genom en helhetsbedömning av objektiva omständigheter. Vid bedömningen ska man särskilt ta hänsyn till utformningen av den aktuella anläggningen.

Idrott enligt SRN

SRN konstaterar inledningsvis att det i detta fall handlar om att avgöra om bolagets tillhandahållande ger besökarna möjlighet till fysisk träning eller andra fysiska aktiviteter.

På bolagets anläggning kan besökarna med golfsimulatorer spela på digitaliserade banor hämtade från verkligheten. Spelaren kan följa såväl bollens bana och nedslagsplats, det vill säga se bollens gång på både banan och rangen. Det är också möjligt att få information och avancerade klubbdata om bollens rörelse med hastigheter mm. Den golfträning som bedrivs på bolagets anläggningar är i det närmaste densamma som att träna på en driving range. Mot bakgrund av detta och att träning på driving range anses vara idrott anser SRN att träna och spela golf i simulator är idrottslig verksamhet. Därmed ska det vara 6% moms på dessa tjänster.

Förhandsbeskedet är inte överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen.

Skatterättsnämndens 11-22/I

Källa; Björn Lundén