Ett eller flera tillhandahållanden

Huruvida tillhandahållandandet är ett eller flera får bland annat betydelse för bedömningen av om det är momspliktigt, vilken momssats som ska gälla och i vilket land momsen ska betalas.

Skatteverket har i sitt ställningstagande 8-3094460 tagit fram en ny metod för den momsmässiga bedömningen för att fastställa om det handlar om ett eller flera tillhandahållanden.

Med anledning av den nya metoden har nu Skatteverket tydliggjort vad som gäller när rätten till en fastighet – som normalt är momsfri – ingår tillsammans med andra delar.

Skatteverket har gett en utvecklad syn på följande frågor:

• När har en rätt till fastighet ett självständigt syfte (1)?

• Vad talar för att en rätt till fastighet ska anses som den bestämmande delen i en transaktion där det finns ett nära samband mellan delarna (2)?

Rätten till en fastighet

Med rätt till fastighet menas rätten att använda någons fastighet på ett visst sätt. Det kan t ex vara upplåtelse av arrenden, hyresrätter, bostadsrätter, tomträtter, servitutsrätter och andra rättigheter till fastigheter.

I många fall är rätten till fastighet momsfri som t ex:

• upplåtelse av privatbostäder

• tomträtter

• arrende (utom jordbruksarrende).

I vissa fall är rätten till fastighet däremot momspliktig som t ex:

• frivilligt momsinträde vid lokalupplåtelser

• hotellrörelse.

Det är vanligt att rätten till fastighet säljs tillsammans med andra tjänster som t ex värme och el i en bostad, eller när en uthyrd lokal involverar serveringspersonal.

När en rätt ingår tillsammans med andra delar, ska det bedömas om rätten har ett självständigt syfte för kunden. Om fastigheten är dominerande eller har ett självständigt syfte, ska moms tas ut enligt reglerna för rätten till fastighet.

Självständigt syfte

Om en rätt till fastighet har ett självständigt syfte för kunden ska moms tas ut enligt vad som gäller för rätten till fastighet.

Enligt Skatteverket talar följande omständigheter för att en rätt till en fastighet har ett självständigt syfte:

• Rätten till fastighet särskilt har avtalats mellan parterna.

• Rätten till fastighet inte endast är villkorad av att andra varor eller tjänster tillhandahålls.

• Värdet på rätten till fastighet inte är låg eller marginell i förhållande till andra delar i transaktionen.

• Rätten till fastighet är exklusiv och begränsar andra från en motsvarande rätt.

• Uthyrningstiden är inte bara tillfällig.

När en rätt till en fastighet ingår i en transaktion kan avtalet indikera om rätten har ett särskilt värde. Om rätten inte avtalats separat, saknar den troligen ett självständigt syfte. Avtalet visar också om delar är villkorade av varandra, vilket kan tyda på att de har självständiga syften.

Vid bedömning av värdet på rätten till fastigheten beaktas hur kundens behov uppfylls, inte bara det monetära värdet. En rätt till fastighet kan vara exklusiv och begränsa andra aktörer, vilket ökar dess värde. Uthyrningstidens längd påverkar också om rätten har ett självständigt syfte.

Fastigheter med speciell utrustning, som biltvättar eller inspelningsstudior, kan ha ett självständigt syfte beroende på upplåtelsetiden. Kortare upplåtelsetid innebär ofta att kunden efterfrågar utrustningen snarare än själva fastigheten.

Nära samband och bestämmande del

Det är fråga om ett tillhandahållande när varor och/eller tjänster har ett så nära samband att det vore konstlat att skilja delarna åt. Så är det normalt om kunden efterfrågar alla delar och de faktureras tillsammans.

Om delarna är jämställda ska ingen bedömning göras om någon del är bestämmande. Däremot ska rätten till fastighet vara den bestämmande delen om det är tydligt att fastigheten har större betydelse än de övriga delarna. Detta gäller om transaktionens huvudsakliga syfte är att ge kunden tillgång till en fastighet och då ska moms tas ut enligt reglerna för rätten till fastigheten.

Skatteverket anser att följande omständigheter talar för att rätten till fastighet är den bestämmande delen:

• Rätten till fastigheten är exklusiv och medför att ingen annan har en motsvarande rätt till fastigheten.

• Avtalets utformning i huvudsak möjliggör att kunden ska få tillgång till en fastighet.

• Kostnaden för rätten till fastighet inte är en obetydlig del av den totala kostnaden.

Om rätten till fastighet är mindre exklusiv talar detta för att den inte utgör bestämmande del.

I bedömningen kan man normalt ges vägledning i avtalet.

Av avtalet kan man få vägledning av hur exklusiv rätten till fastighet är. Avtalet anger vanligtvis också hur länge rätten till fastigheten gäller, vilket är viktigt för att bedöma om transaktionen främst ger kunden tillgång till fastigheten. Om kostnaden för rätten till fastigheten är liten jämfört med övriga kostnader, tyder det på att rätten till fastigheten inte är den huvudsakliga delen.

Källa; Björn Lundén