Frågan om ett bolag får lyfta moms på anställdas inköp av kontorsutrustning har varit uppe i Högsta förvaltningsdomstolen två gånger. I det senaste avgörandet konstaterar domstolen att förbudet mot momslyft är tillämpligt eftersom utrustningen är placerad i den anställdes hem och kan användas för privat bruk.

Inköp av kontorsutrustning i hemmet

I samband med coronapandemin skedde en övergång till hemarbete varför ett bolag erbjudit en del av sina anställda att (för bolagets räkning) köpa in skrivbord och skrivbordslampor. Erbjudandet gäller upp till ett visst maxbelopp och ska köpas in från utvalda leverantörer. Vid betalningen ska de anställda uppge sitt namn och sin adress. Det är den anställde som är betalningsskyldig och som ansvarar för att betalningen sker i rätt tid. Bolagets namn ska dock anges på underlagen samt en text om att beställningen avser inköp av kontorsutrustning för bolagets räkning.

Bolaget ersätter den anställde så fort en begäran om ersättning blivit godkänd. Upphör anställningen kan den anställde antingen köpa kontorsutrustningen till marknadspris eller lämna tillbaka den.

Momslyft eller inte

Bolaget ville veta om de kunde lyfta moms på dessa inköp. Frågan hamnade först hos Skatterättsnämnden (SRN) som ansåg att momslyft inte kunde medges eftersom det inte var bolaget utan de anställda som köpte kontorsutrustningen.

Bolaget överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) som ändrade SRN:s förhandsbesked. HFD ansåg att bolaget hade rätt till momslyft eftersom det var bolaget som hade låtit de anställda köpa in utrustningen för bolagets räkning och det var därför ett förvärv i bolagets verksamhet.

HFD återförvisade dock målet till SRN med frågan om regeln om förbud mot momslyft på kostnader som hör till en stadigvarande bostad är tillämplig.

SRN ansåg att regeln var tillämplig och momslyft kunde inte medges på kontorsutrustning som placeras i den anställdes hem.

Inget momslyft pga stadigvarande bostad

HFD har nu återkommit med ett slutgiltigt besked i frågan.

HFD börjar med att konstatera att undantaget för momslyft på kostnader som hör till stadigvarande bostad inte behöver innebära att momslyft som hör till en byggnad av bostadskaraktär alltid ska vägras. Förbudet mot momslyft anses inte tillämpligt för en del av en bostadsbyggnad som används som kontor i en verksamhet, under förutsättning att den delen är helt avskild från byggnaden i övrigt. Ett utrymme i en bostad som används som arbetsrum i en näringsverksamhet har dock ansetts medföra att utrymmet är en del av den stadigvarande bostaden.

I det aktuella fallet är det fråga om momslyft på skrivbord och skrivbordslampor som ska placeras i den anställdes hem. Arbetsplatsen är inte avskild från den övriga bostaden.

Av rättspraxis har förbudet mot momslyft på kostnader som hör till en stadigvarande bostad främst gällt kostnader för själva bostadsbyggnaden men HFD menar att den omständigheten att inköpen avser lös egendom inte hindrar att momsen omfattas av regeln. HFD konstaterar också att det är vanligt att man har skrivbord och skrivbordslampor i bostäder som även kan användas för privat bruk.

Förbudet mot momslyft på kostnader som hör till en stadigvarande bostad är därmed tillämpligt och SRN:s förhandsbesked fastställdes.

Högsta förvaltningsdomstolen 605-23

Källa; Björn Lundén