För anställda som har förmånsbil men som inte har drivmedelsförmån – den anställde betalar själv för drivmedlet – gäller det att både den anställde och arbetsgivaren tänker sig för innan man laddar bilen gratis vid arbetsplatsen.

Skattefri laddning – kan bli problem vid förmånsbil
1 juli infördes tillfälliga regler som innebär att arbetsgivare kan tillåta sina anställda att ladda elbilar skattefritt vid arbetsplatsen.

Denna förändring har uppskattats av många arbetsgivare och anställda. En ofta mycket svårhanterad förmån, är nu skattefri.

Man bör dock vara medveten om att denna skattefrihet kan ge oönskade effekter för vissa anställda. Anställda som har förmånsbil men som privat står för drivmedlet. Detta upplägg är väldigt vanligt bland de som har en elbil som förmånsbil.

Inkomstskattelagen 12 kap 5 §
I inkomstskattelagen (12 kap 5 §) framgår det nämligen att om en arbetsgivare ska kunna betala ut skattefri milersättning till anställd som använder sin förmånsbil till tjänstekörning, så krävs det att den anställde står för samtliga utgifter för drivmedlet. Och laddar man bilen utan kostnad utanför arbetsplatsen, så har man inte stått för samtliga utgifter för drivmedlet.

Ett exempel:

Inkomstskattelagen 12 kap 5 §
Felicia laddar själv sin förmånsbil (el). Ibland laddar hon via snabbladdare, men oftast blir det vid bostaden. När laddning vid arbetsplatsen blev skattefritt, så har hon även börjat ladda på jobbet.

I augusti skickar arbetsgivaren iväg Felicia på en lång tjänsteresa, där hon ska träffa företagets återförsäljare i Norrland. Totalt kör Felicia 240 mil under dessa dagar.

När hon kommer hem lämnar hon in en reseräkning till arbetsgivaren på 240 mil x 9,50 kr = 2 280 kr. Om arbetsgivaren betalar ut denna ersättning, så är den en skattepliktig lön som ska ligga till grund för arbetsgivaravgifter.

För att en anställd (t ex Felicia ovan) ska ha rätt till skattefri milersättning så krävs det som sagt att den anställde står för samtliga utgifter för drivmedlet. Ja, även nya förmånliga regler, kan som synes få vissa oönskade konsekvenser.

Inkomstskattelagen 12 kap 5 §

Källa; Björn Lundén